morran
Det där skitarga humöret från igår fortsatte idag. I skolan blev allt så konstigt men ändå bättre. Jag skrattade åt ingenting och massor men ville egentligen bara gråta, eller skratta. Jag visste inte vad jag ville kanske.
Sjunka djupt ner under ytan och titta på bubblorna som lämnar näsan?
Vara ifred, men ändå bland folk?
När jag kom "hem"* från skolan blev jag sådär skitarg igen och smällde lite i en dörr, kastade mössan hårt på hatthyllan (ooooo rebell) och stampade i marken.
Åkte och simmade med laget. Det var nog bra, för jag slutade vara arg trots att alla simmade så långsamt att jag började tro att de dött där i vattnet.
En kvinna var extra seg. Hon flöt fram i slow motion, vilade lite och simmade sedan ut precis framför mig med ett elakt flin på läpparna. Jag tänkte "nu jävlar" och simmade om henne gång på gång och skvätte alltid till med händerna när jag var bredvid hennes ansikte. In your face bitch! (bokstavligt talat)
Tröttnade på marulkarna i vattnet och gick till duschen istället där manlig personal städade trots att det fanns kvinnlig personal i närheten och att han egentligen inte behövde göra något mer än att gå fram och tillbaka genom duschrummet med en svabb (utan anledning). Det gäller att ta vara på möjligheterna antar jag.
Ett citat ur duschen:
tjej med lätt irriterad min: "Ååh, det blir alltid så blött när man duschar."
Torr i ansiktet och blöt i håret åkte jag hem och åt massor choklad framför Ugly Betty. Det programmet är så dåligt att jag mår illa, men ändå lyfter jag inte min feta röv och gör något nyttigt. Som läxan till exempel.
*till mammas och pappas jobb. det är som mitt andra hem, motvilligt.
I´m sick and tired of always being sick and tired
Som Anastacia skulle uttryckt det.
Jag sitter på mammas och pappas jobb, som vanligt.
Jag väntar på att lillebror ska komma hit från skolan så att vi kan åka hem, som vanligt.
Det finns inga bussar ut till skogen där jag bor, som vanligt.
FUCK OFF!
Min lillebror stannade i stan för att leka med sin jävla musikvänner. Han visste att jag skulle behöva vänta. Jag bad honom snällt att komma hem lite tidigare. MEN han skiter i det. Totalt jävla ego!
Tre pisstimmar har jag spenderat här, med snuskigt bröd bestående av luft som tilltugg och inget annat att göra än att glo rakt in i väggen. Jättekul. Tack, tack. Tack!
Rövhål.
(nu ska jag sluta svära och bete mig lite mer vuxet genom att sparka lite i väggen och slita mitt hår.)
Jag sitter på mammas och pappas jobb, som vanligt.
Jag väntar på att lillebror ska komma hit från skolan så att vi kan åka hem, som vanligt.
Det finns inga bussar ut till skogen där jag bor, som vanligt.
FUCK OFF!
Min lillebror stannade i stan för att leka med sin jävla musikvänner. Han visste att jag skulle behöva vänta. Jag bad honom snällt att komma hem lite tidigare. MEN han skiter i det. Totalt jävla ego!
Tre pisstimmar har jag spenderat här, med snuskigt bröd bestående av luft som tilltugg och inget annat att göra än att glo rakt in i väggen. Jättekul. Tack, tack. Tack!
Rövhål.
(nu ska jag sluta svära och bete mig lite mer vuxet genom att sparka lite i väggen och slita mitt hår.)
ondskan
Just nu skäms jag. Oftast är jag en glad flamsig och konflikträdd person, men på fotbollsplanen så blir det helt annorlunda. Svordomar osar ur min mun, jag skriker, knuffar, sliter och stampar. Oftast på mig själv. Det är som att helvetets alla eldar brutit ut inom mig och jag bara måste få utlopp för det. Det brinner genom hela kroppen, ögonen trängs nästan ur sina hålor. Varenda muskel darrar av adrenalin. Och jag misslyckas.
Sen kommer skammen, när matchen är slut och jag kommer på att alla spelare, alla åskådare har sett mitt raseri. Ett raseri som inte ens hjälper. Jag spelar inte bättre, blir inte mer motiverad. Det är bara galenskap rakt igenom.
Jag måste vinna. Om så inte över motståndarlaget så över mig själv.
Mitt tillvägagångssätt är otroligt korkat eftersom jag inte spelar eller mår bättre, mina lagkamrater blir nästan rädda och de kan inte ha så höga tankar om mig efter en sådan match som idag.
Jag bara hoppas att de var för upptagna med sig själva för att märka.
viktigt!
Nu när jag tittat på Britney Spears gamla videor och några grynet-avsnitt på youtube så är det dags för kudden.
Händelserik kväll.
Britney låter som en rostig cykel med bronkit. Dissad.
ett minne
Det är min vän Linda som tagit bilden på katten som jag har som bakgrund. Jag skulle skriva det i ett hörn av bilden men glömde bort det.
Någon väldigt klyftig person kanske tycker att det kan jag faktiskt ändra på. Men tyvärr, i nuläget är den bilden sparad på en helt annan dator än denna så jag sitter fast i en knivig situation. Förhoppningsvis går min vän Linda med på att jag har bilden olovligt ett tag till.
Tack på förhand.
nu blev jag förbannad
Idag stod det i tidningen om rättegången mot Anders Eklund och hur hans åklagare börjat läsa upp "Att döda ett barn" av Stig Dagerman inför Englas mamma för att skapa lite förståelse.
"Att döda ett barn" handlar om hur ett barn blir ihjälkört och om bilförarens sorg och ånger. Vad har det med Eklund att göra? Han våldtog och mördade, det är fan inte samma sak som att av misstag köra ihjäl någon.
" Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå ska han snart döda ett barn".
Det finns ingen liknelse med Eklund där. Otroligt korkat.
ghostpeople
Det går inte att hitta någon från min familj på eniro.se. Jag känner mig bortglömd, lämnad kvar i skogen.
Spökflickan.
Tänk bara, jag är blek och försvinner alltid in i bakgrunden på kort*, som barn så skrämde jag alltid skiten ur min storebror när jag skulle sova hos honom för att jag var rädd för rådjur under sängen. Och nu, eniro. Ingenting!
* min kropp smälter ihop med vågskummet på alla bilder från olika baddagar.
Lonely, I´m mr lonely. I have nobody ooon my own. Ahuuuuuu!
odd
-Är du bara femton? Vilken plutt.
-What a plut!
Det där var sparat i anteckningar på min mobil...?
Nu åker bilar som låter förbi. Det är alltid så läskigt. Jag måste tänka efter vart alla jag känner befinner sig.
Hmm det är nog lugnt.
-What a plut!
Det där var sparat i anteckningar på min mobil...?
Nu åker bilar som låter förbi. Det är alltid så läskigt. Jag måste tänka efter vart alla jag känner befinner sig.
Hmm det är nog lugnt.
friday bloody friday
En fredag. En vanlig fredag. Gå upp klockan sju. Åk med till mammas jobb. Vänta. Åk med tåget 09.48. Kom fram till skolan 10.55. Ha naturkunskap. Åk hem med tåget 12.22. Gå till mammas jobb från stationen. Vänta. Åk hem klockan halv åtta.
yeepee!
yeepee!
raoow!
Mamma städar för att sotarn ska komma imorgon...
På den fronten är vi helt olika. Lite skit skadar ingen, speciellt inte en sotare. Han är ju sotig.
Idag då? Jag har varit ett lejon.
L fixade med sitt projektarbete. Hon målade mitt ansikte och jag blev så skrämd varje gång den kalla penseln strök över mitt ögonlock. Hon sa: "Nu får du absolut inte titta".
Hallå, sådana krav går inte att ställa, då måste jag ju definitivt titta!
Sen fotade hon mig. Jag fick inte öppna munnen. Det var svårt, jag hade en bild av lejon som anfaller med stora gap och vassa tänder i huvudet. Istället plutade jag med läpparna som en fisk och höjde en ögonbrynet upp till hårfästet.
Det som ingen äkta modell någonsin gör enligt Tyra Banks eller vem det nu var som sa det på top model igår. Vilken tur att jag inte är en modell. Helan satt bredvid och sa att jag gjorde fel. Gött mos.
Tränade bort lite sega nallar och glass på fotbollsplanen, ett hål i marken anföll mig hela tiden. Dåligt.
Nu kom lillebror hem och bankade skiten ur trummorna utan att ens kolla om någon gått och lagt sig. Jag säger ju att han är nonchalant. Mamma vill sova (ja hon är klar med sotarstädningen).
ajökpök
försoning
Jag vill ju testa lillebrors nya trumset. Banka lite.
gnnnnnnh
Oj min dag förvandlades från solskensskratt till arga naglar in i handflatorna.
I skolan tuffade allt på som vanligt och när jag gick till tåget så log jag mot alla. Men sen... Graagh!
Hört talas om småbröder? De kan vara ganska irriterande, särskilt när de kommer upp i tonåren och blir arroganta, dryga och lökluktande.
Jag är så arg så jag inte vet vart jag ska börja, det rycker i fingrarna och jag har lust att skalla datorn.
Hela vägen hem från stan lyssnade jag sönder öronen till "FUCK THE WORLD", behövs det sägas något mer?
vad hände nu då?
Jag skulle ju ta tag i det här, inte ordbajsa så jävla mycket utan skriva intressant. Det sket sig (ha....ha....ha...).
Det enda spännande som hände idag var att jag tappade bort mamma på Ica. Hon sa att jag skulle välja bröd medan hon gick och "hämtade något". Jag skrek efter henne. "Vad ska du hämta? Hallå, lämna mig inte här bland allt bröd! Ensam". Men hon hade redan kryssat iväg mellan hyllorna.
Först valde jag bröd och sedan funderade jag över vad det var för något skumt hon skulle hämta eftersom hon inte ville berätta.
Tiden gick, mamma var borta och jag låtsades vara jätteintresserad av ett paket Mumin-kex för att ingen skulle tro att jag var en idiot som bara stod stilla och njöt av att vara i en mataffär.
Men Mumin-situationen blev ohållbar så jag började vanka fram och tillbaka mellan safthyllan och kexhyllan, slängde ner ett paket Oreo i kundvagnen och låtsades hälsa på någon vid mejeriprodukterna.
En halv evighet hade gått när mamma äntligen kom tillbaka. Jag kastade mig på henne för att kolla vad hon hämtat och varför det tagit sådan tid.
Creme Bonjour och vattenkastanjer på burk.
Jag hade väntat mig åtminstone en babyelefant eller tacopaj. Men vattenkastanjer?! Hon måste trott att det var slow motion-dagen eller något för så långsam är inte ens min vän Helan.
Vi kunde i alla fall åka hem och jag hetsåt lite Oreo.
En rätt så bra dag.
nej nu bidde det kväller
Sitter i skolan och är kissnödig. Fifan.
Jag hatade dagen till att börja med, nu känns allt ok. Fast långsamt och trött, trött, trött.
Vi målar med gråskalor med olja, det är så kul att jag måste blunda lite ibland.
Jag hatade dagen till att börja med, nu känns allt ok. Fast långsamt och trött, trött, trött.
Vi målar med gråskalor med olja, det är så kul att jag måste blunda lite ibland.
morsning
En härlig helg med tårta, motorcross, tårta, musikal och hmm vad har jag glömt? Just det, tårta!
Men nu är det faktiskt sovtid och jag kanske berättar lite om helgen i morgon. Eller någon annan gång.
God natt.
inget
Här sitter jag med magen full av mandlar.
Bytte ut den kriminella profilbilden mot en där jag ser vemodig och gravid ut i Italien. Fancy that?
Snart åker vi, la familia måste bara komma hem och packa först.
Jag är jävligt sugen på kristyr.
Ajökpök, på söndag är vi nog hemma från äppelbo gånglåt-landet.
unna
Oooooååååh! Falun *klappklappklapp* Falun *klappklappklapp*.
bilden är tagen från google
Om några timmar ska vi åka bil i fyra timmar till Dalarna. Jag älskar Dalarna. De pratar fint, spelar fiol i mängder och skriker "UNNA!" i skidspåret.
Om jag inte bodde här skulle jag vilja bo där...
En av de bästa sakerna i världen är att sitta uppe i skidbacken när solen skiner och se ut över snögnistrande landskap. Det låter som en äcklig dikt, men det är sant.
bilden är tagen från googleDet är något med det här som får mina mage att kittla.
do I smell fish?
Fanken, jag tappade just fiskpinneklet på tangentbordet.
Försökte pilla bort det med ett hårspänne. Men fan, det åkte ner mellan v, b och g. Damn.
Det är strängt förbjudet att äta vid datorn enligt pappa. Kanske om jag pillar in skiten under c så det inte syns. Ja, det fungerade! Nu är alla nöjda och glada.
update: nu spruttade apelsinen saft i ögat på mig. ajajajajaj. Tänk om det påverkade min syn. Ett orange filter över högerögat. Tänk så fint och orange allt blir då. Höh...
update2: oj. det är apelsinsprutt över hela skrämen.
mat?
Det luktar, ingenting.
Jag går ner för trappan, svänger till höger in i köket och styr mina steg mot spisen. Där står en kastrull med lock och en ungssäker form med något gulkletigt i. Det ser ut som den där kattspyan Gais lämnade på golvet lite tidigare idag.
Jag petar försiktigt i vad-det-nu-är och upptäcker svampar. En gul bubbla spräcks och det pyser ut grön ånga.
Mina käkar är sammanbitna, jag vågar knappt andas. Långsamt (för att inte skrämma grejset på spisen) vänder jag mig bort och ropar:
- Mammaaaaa! Vad är det du har lagat?
- Ser du inte det?
- Öööh... nej?
- Men känner du inte lukten då?
- Jag vill inte känna lukten *säger jag väldigt tyst*. Kan du inte säga vad det är?
- Kassler såklart.
- Jahaaaaa, ja jo det ser jag ju nu...
Mmm gourmet.
the lion king
Den här filmen är den enda jag någonsin bölat åt.
Det måste ha något med kattdjur att göra, jag gråter alltid när de råkar illa ut... AHA! Kanske jag var en katt eller ett lejon eller en ozelot i ett tidigare liv. Det förklarar ju allt.
p.s. Självfallet har jag mått pyton och vridit mig av ångest under andra filmer, saken är den att jag har svårt för att gråta. Men till Lejonkungen fungerar det. Jag är inte okänslig, bara väldigt torr i ögonen. d.s.
you should go to jail
Måste bara få det här ur mig. Jag har länge mått dåligt över det faktum att jag ser ut som en kriminell.
Kolla bara på bilden här bredvid. Hår som delar sig, galna ögon, hängiga mungipor och något obestämt i blicken.
Precis så ser en kriminell ut. Jag lovar och svär.
att vara eller att icke vara nyttig
Idag har jag gått helt emot GI-metoden. Varför vet jag inte, men det kändes bra att vara lite rebellisk. Speciellt mot något som jag aldrig följer...
Följande ätbart och icke ätbart har slukats av mig:
Två skedar gröt (bara för att få magen i form. alltså jag försökte inte vara nyttig)
Tre stekta mackor (ljust bröd såklart)
En skål glass med chokladströssel
Tre stekta mackor (samma som förut alltså)
Något från köksgolvet (nej, där kanske jag skojade lite)
Min mage sjunger av lycka. Den dansar till ljuv kolhydratsång. Oj nu slog den en volt.
Jag måste gå på toaletten.
en svår sak om dagen är inte så bra för magen
Men det är intressant, därför tänker jag ta upp olika svårigheter som jag eller folk jag känner har/har haft. Kanske inte varje dag, men någon gång ibland när jag inte har något roligare att skriva om.
I morgon ska jag berätta om tvångstankar. Tro mig, jag vet en hel del om dem.
Fy fan för att nudda allt tre gånger eller pussa alla gosedjur godnatt 24 gånger per kväll.
death and all his friends
Läste i Alex Schulmans blogg om hans rädsla för döden vilket fick mig att tänka på just döden. Oftast har jag en ok inställning till den, eller jag tänker helt enkelt inte på den.
Men ett antal gånger genom livet har jag kommit till underfund med olika saker om döden som tidigare gått mig förbi. Därför ska jag nu göra en lista på död-chockar.
1. Alla dör (förstod jag vid fem års ålder)
2. Det finns ingen himmel, bara evigt mörker (förstod vid sex års ålder)
3. Åldern kvittar, man kan dö när som helst (förstod vid nio års ålder)
4. Människor i min närhet kan dö (förstod vid elva års ålder)
5. "One of us is gonna die young" (jävla the Ark... förstod vid 14 års ålder)
Kan säga såhär, allt det där har jag alltid vetat men vid dessa åldrar förstod jag det ordentligt.
Mycket ångest har jag gått igenom, förr skulle jag inte ens klara av att skriva det här. Men nu känns det inte så läskigt längre. Jag har väl äntligen lärt mig att acceptera lite av livets konstigheter i alla fall.
Nu är det dags för frasiga fattiga riddare.
flower power
Every day is flower day.
1. H blir vattnad av L
2. Glada blommor
3. Gossip Flower
4. S blir vattnad på annat vis
5. Kakan är asglad
6. Jag med
i rabatten
Ah, äkta blombarn. Det här är från den dagen vi hade skolfoto. Alla i klassen var glada blommor. Vi tänkte ta död på det där med att bildesteter alltid ser deprimerade och tjuriga ut.
Hela dagen blev jätterolig och konstig på grund av blommorna. Vi hade på dem på lunchen och garvade åt precis allting. Sen dog jag lite av skratt utanför matsalen. Det var ungefär fem år sedan jag skrattade så mycket, och då menar jag jättemycket.
Det var Disas genialiska idé att vara blommor, som på dagis. Jag tycker hennes namn passar så bra som blomma.
På bilden ser man Helan och Lindur och klubban Henrik.
lonesome cowboy and kruppbarn
Sjuk. Igen och igen och igen.
Mitt immunförsvar måste vara nere på noll. Tål inga nya bakterier från skolan.
Jag minns sjuan. Efter bara någon vecka blev jag förkyld. Men det var ingen vanlig förkylning, jag slemmade inte, snorade inte och hade inte ont någonstans. Istället var min hals igentäppt och torr. Jag hostade som en tjur med bronkit. Det lät som hela världen skulle gå under av mina hostningar.
Och det höll i sig, under hela hösten och lite av våren så hade jag det där täppta.
Fast det var nog mer psykiskt än fysiskt. Jag var ju en skitskraj sjua som dessutom alltid reagerar i kroppen om jag blir nervös eller mår dåligt i huvvet.
Nu vet jag visserligen att dessa förkylningar som attackerat min hals den här hösten inte har något med mitt psyke att göra, men de kan hålla i väldigt länge ändå. Jag förväntar mig att vara slemfri framme i april ungefär.
Tack för dessa underbara gener pappa och farfar. Jag vet var ni bor.
var är hjärnan?
Fuck. Vi ska nog redovisa en grej i skolan imorgon. Ett fullskrivet A4?
Nej, jag bestämmer att det inte är så. Punkt slut.
Eller kanske ska jag spåna lite i kväll och komma på något vettigt att säga...
Tyvärr så funkar inte "jag bryr mig inte, låt allt gå åt helvete" så bra för mig.
Ah, måste plugga!
dagens nyheter
Ägarinnan av världens längsta ben tycker att det är en ära att få vara med i Guinnes rekordbok. "It makes me feel like I´m the queen over the longest legs." Blått blod pulserar i ådrorna i hennes sjukt långa ben.
Britney har släktingar i england. Fascinerande.
Det var allt spännande idag.
inte så hemskt mycket hej, men lite hej i alla fall
Ja, vad ska man säga? Ny blogg, gammal bloggare. Jag bara famlar runt i bloggsfären utan att komma någon vart eller skriva något vettigt alls.
Det grundar sig nog i någon slags läskig längtan efter att bli sedd, om så bara lite. Men hur ska någon någonsin kunna känna intressa av att se mig om jag inte gör något vettigt?
Det är därför jag bloggar, kolla bara på storbloggarna. Hur vettiga är de? Jag börjar nästan skratta av ångest när jag ser deras besökarantal. Tusentals som läser om ingenting. In genom ena örat och vips ut ur det andra. Som en hund med rännsketa.
Det handlar väl om sådan där motivation. Att gå in fullhjärtat för allt. Det som jag aldrig gör.
Vill man ha en sedd blogg så måste man skriva ofta, kommentera andra. "Hej läs min blogg så är du gullig. Hoppas du får en trevlig dag *ler* Puss hej gullebajs". Det tar tid men slitet lönar sig uppenbarligen hur tråkig man än är.
Jag ska kommentera folk som fan bara för att se om det höjer besökarantalet. Fungerar det så slutar jag, fungerar det inte så slutar jag ändå.
Det är egentligen inte syftet med denna blogg, att jag ska testa bloggologin, nej jag bytte för att den andra hade så dåligt namn.
Pusshej gullesnutt...
ps. Förresten så ska jag nog skriva lite fler inlägg innan jag börjar kommentera som fan. Annars kanske de som råkar läsa blir sura och drar.
