vritra

Det grundar sig nog i någon slags läskig längtan efter att bli sedd, om så bara lite. Men hur ska någon någonsin kunna känna intressa av att se mig om jag inte gör något vettigt?

Det är därför jag bloggar, kolla bara på storbloggarna. Hur vettiga är de? Jag börjar nästan skratta av ångest när jag ser deras besökarantal. Tusentals som läser om ingenting. In genom ena örat och vips ut ur det andra. Som en hund med rännsketa. 

Det handlar väl om sådan där motivation. Att gå in fullhjärtat för allt. Det som jag aldrig gör. 

Vill man ha en sedd blogg så måste man skriva ofta, kommentera andra. "Hej läs min blogg så är du gullig. Hoppas du får en trevlig dag *ler* Puss hej gullebajs". Det tar tid men slitet lönar sig uppenbarligen hur tråkig man än är.

Jag ska kommentera folk som fan bara för att se om det höjer besökarantalet. Fungerar det så slutar jag, fungerar det inte så slutar jag ändå.

Det är egentligen inte syftet med denna blogg, att jag ska testa bloggologin, nej jag bytte för att den andra hade så dåligt namn.

Pusshej gullesnutt... 

ps. Förresten så ska jag nog skriva lite fler inlägg innan jag börjar kommentera som fan. Annars kanske de som råkar läsa blir sura och drar.