jahopp

Nu är rollerna till musikalen tillsatta. Jag blev en såndär nobody, men det är bra och bra. Två i klassen blev frukter, yaaay! När namnen lästes upp så hettade hela ansiktet, det hade gått att steka stenar på mig. Och stenar är praktiskt taget omöjliga att steka, de blir bara varma. Ingen stekyta alltså.
Men idag hade det fungerat, dvs om jag haft en sten närvarande.
Nu längtar vi lite till att övningarna sätter igång.

Oj måste rusa till grafiken...

(internet hemma fortfarande ut funktion hemma)


ajök

ett tips!

Det är en sak jag är dålig på och det är på att ge tips. Jag gissar alltid fel på vad folk gillar. 
"Den här filmen är så du, jag tror att du kommer älska den!" 
"Jag har redan sett den..." 
"Jaha, men visst var den bra?!" 
"Njäää, lite seg." 
"Fan" 

Men nu ska jag tipsa ändå, och det är om det här spelet som vem som helst kan spela. Det heter White Dwarf och jag har ingen aning om varför, men det är ok. Fast som vanligt är jag typ sämst. Till exempel tv-spel är kul, men jag kommer alltid sist. Spelar Helan och jag så vinner hon och jag förlorar, hamnar till och med efter "easy"-gubbarna.

begär

Det börjar i magen, gurglande och fräsande. Det vattnas i mun och hals och tankarna försvinner i ett töcken. 
Nej det är inte magsjuka, det är sug efter avocado.


Hade jag fem stycken skulle jag äta upp dem, sex stycken också. Med citronpeppar på.

the lion king

Den här filmen är den enda jag någonsin bölat åt. 
Det måste ha något med kattdjur att göra, jag gråter alltid när de råkar illa ut... AHA! Kanske jag var en katt eller ett lejon eller en ozelot i ett tidigare liv. Det förklarar ju allt.



p.s. Självfallet har jag mått pyton och vridit mig av ångest under andra filmer, saken är den att jag har svårt för att gråta. Men till Lejonkungen fungerar det. Jag är inte okänslig, bara väldigt torr i ögonen. d.s.

RSS 2.0