vritra

Den här filmen är den enda jag någonsin bölat åt. 

Det måste ha något med kattdjur att göra, jag gråter alltid när de råkar illa ut... AHA! Kanske jag var en katt eller ett lejon eller en ozelot i ett tidigare liv. Det förklarar ju allt.

p.s. Självfallet har jag mått pyton och vridit mig av ångest under andra filmer, saken är den att jag har svårt för att gråta. Men till Lejonkungen fungerar det. Jag är inte okänslig, bara väldigt torr i ögonen. d.s.