lonesome cowboy and kruppbarn

Sjuk. Igen och igen och igen.
Mitt immunförsvar måste vara nere på noll. Tål inga nya bakterier från skolan. 
Jag minns sjuan. Efter bara någon vecka blev jag förkyld. Men det var ingen vanlig förkylning, jag slemmade inte, snorade inte och hade inte ont någonstans. Istället var min hals igentäppt och torr. Jag hostade som en tjur med bronkit. Det lät som hela världen skulle gå under av mina hostningar. 
Och det höll i sig, under hela hösten och lite av våren så hade jag det där täppta.
Fast det var nog mer psykiskt än fysiskt. Jag var ju en skitskraj sjua som dessutom alltid reagerar i kroppen om jag blir nervös eller mår dåligt i huvvet.

Nu vet jag visserligen att dessa förkylningar som attackerat min hals den här hösten inte har något med mitt psyke att göra, men de kan hålla i väldigt länge ändå. Jag förväntar mig att vara slemfri framme i april ungefär.

Tack för dessa underbara gener pappa och farfar. Jag vet var ni bor. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0