ghostpeople

Det går inte att hitta någon från min familj på eniro.se. Jag känner mig bortglömd, lämnad kvar i skogen. 
Spökflickan. 
Tänk bara, jag är blek och försvinner alltid in i bakgrunden på kort*, som barn så skrämde jag alltid skiten ur min storebror när jag skulle sova hos honom för att jag var rädd för rådjur under sängen. Och nu, eniro. Ingenting!



* min kropp smälter ihop med vågskummet på alla bilder från olika baddagar.

Lonely, I´m mr lonely. I have nobody ooon my own. Ahuuuuuu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0