den förbjudna växten
Hela familjen och några släktingar satt ute i trädgården och rensade ogräs när det började tjuta i luften. Ljudet blev allt starkare och vi sökte med blickarna i skyn. Ett stort flygplan störtade rakt mot oss. Vi sprang in i panik och allt jag kunde tänka på var att få katterna i säkerhet. Planet slog i marken med en stor smäll och tegelpannor på vårt tak rasade ner av tryckvågen.
Jag kröp fram till ett fönster och såg ut. Planet hade slagit 400 meter bort, på vår grannes hus. Det brann i de närliggande träden och sirener från brandbilar och ambulanser skrek.
Släkten och familjen hade samlats i köket och pratade upphetsat, vad hade egentligen skett?
Jag betraktade dem och kände (trots att planet inte träffat oss) en oro gräva allt djupare i magen. Något stod inte rätt till.
Någon bankade på dörren, hårt. Mamma sa att det nog bara var en brandtekniker som skulle kolla att allt var ok. Men innan hon hann öppna slogs fönster och dörrar upp. Militärer steg in i huset och riktade sina gevär mot oss. De talade ett främmande språk och tvingade ner de vuxna på marken.
På något sätt lyckades en officer förklara att de sökte efter olovligt växtinnehav. Jag knölade in alla begonior och petunior jag kunde hitta under tröjan och log falskt mot militären.
"vi har inga växter".
Officern beordrade soldaterna att söka igenom huset innan de drog sig ut för att gå till närmsta grannen.
Jag pustade ut och lade ner blommorna under några lösa golvplankor i köket.
Den upprivna släkten bestämde sig för att åka hem och kvar var nu bara familjen. Mamma kunde inte förstå varför det var förbjudet att ha växter. Men innan vi hann komma underfund med det satte ett krigslarm igång. Ur en högtalare som satt i vår trädgård hördes George W Bushs röst. Han berättade att Ryssland gått ut i krig mot Sverige för att Fredrik Reinfeldt haft en begonia i sitt arbetsrum.
Strax efter att rösten tystnat började bomber falla.
Familjen bestämde sig för att åka på semester till Dalarna dit kriget inte nått, men jag stannade hemma för att rädda katterna.
Några av grannarna som förlorat sina hus flyttade in hos mig.
Himlen var mörkt grå med glödande horisont, i fjärran hördes kulsmatter och sprängningar. De boende i området häromkring försökte fly men blev infångade i fisknät och låstes in i sporthallen.
Jag såg blod, förödelse och död. Varje dag blev det värre och värre.
En tidig morgon klev fem soldater in i huset. De sköt ner alla mina grannar och drog med mig mot sporthallen. Ångesten rev och slet i kroppen och jag kände brännheta tårar rinna över mina smutsiga kinder.
Varför var det såhär? Vem fan bryr sig om en jävla begonia?
Då vaknade jag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahahahhahahahahahaha
Postat av: EvE
så det är inte bara jag som drömmer knasiga, läskiga grejer? Inatt kan det dock ha berott på att min käre pojkvän tyckte att det var en bra idé att vi skulle kolla på Silent Hill. Jag tyckte det var en mycket dålig idé men kikade iaf genom täcket. Ovanligt dumt gjort, även för att vara jag :/
Trackback
