äventyret i skogen
Okej, låt mig ta det från början.
Efter att ha spenderat en natt hos Helan (ok det där lät fel) vandrade jag genom Norrköping mot tågstationen.
Vassa regndroppar högg i kinderna och det plaskade under mina söndertrampade skor.
Mellan hustaken skiftade den dova himlen i grått och rosa.
Människorna i staden gömde sig under paraplyn och luvor. De svepte förbi som mörka skuggor och lämnade en känsla av vardagshumör efter sig.
Efter att ha passerat Saltängsbron var jag framme vid stationen. Tåget stod redan vid perrongen och kupéerna fylldes snabbt.
Jag trängde mig förbi en lång herre i hatt och slog mig sedan ner bredvid en äldre kvinna med mörkrosa läppstift och hängande mungipor.
En trött röst rapporterade genom en högtalare att dörrarna skulle stängas, ett välbekant brummande ljöd under golvet och snart var tåget i rörelse.
En bok fick mina tankar att lämna omvärlden och resan gick snabbt. Plötsligt rapporterade den trötta rösten att ändstationen var nådd.
Människoskuggorna klev av tåget och försvann ut i mörkret.
Det snöade. Stora snöflingor virvlade runt stampande fötter.
En sedan länge glömd lycka spred sig från magen och jag log och andades häftigt i den kalla vinterluften. Lyckan var densamma som jag liksom många andra barn känt någon gång när snön lekande lätt täcker landskapet med ett vitt täcke.
Jag fångade flingor med händerna och skrattade fjolligt.
Vid stationshuset stod en välbekant bil. Jag hoppade in och hälsade på mamma...
fortsättning följer
Kommentarer
Trackback
